MEDALJEN FÖR TONKONSTENS FRÄMJANDE

Medaljörer 2020. Övre raden från vänster: Ingrid Hammarlund, Bernt Lysell och Marie Selander. Undre raden från vänster: Lennart Åberg och Georg Wadenius.

Medaljen för Tonkonstens Främjande är Akademiens främsta utmärkelse. Sedan 1945 har medaljen delats ut vid Akademiens högtidssammankomster till högt förtjänta personer för betydande insatser i svenskt musikliv.

2020 tilldelades följande personer Medaljen För Tonkonstens Främjande:

Ingrid Hammarlund tilldelas Medaljen för Tonkonstens främjande för sitt banbrytande arbete som praktiserande terapeut, lärare och forskare inom området musikterapi. Med en musiklärarexamen i botten och efter flera vidareutbildningar sökte sig Ingrid Hammarlund i början av 1980-talet till musikterapiutbildningar i London. Utifrån detta formade hon ett musikterapeutiskt arbetssätt riktat till barn och ungdomar. Hon har sedan dess, under mer än 30 års tid, verkat som musikterapeut på olika områden. 1994 anställdes Ingrid Hammarlund som lektor vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon har där utformat och drivit utbildningar i musikterapi. Som forskare har Ingrid Hammarlund initierat och medverkat i ett stort antal studier och återkommande bjudits in för presentationer på internationella konferenser.

Violinisten Bernt Lysell tilldelas Medaljen för Tonkonstens Främjande för sin över trettioåriga karriär som förste konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och Kungl. Filharmonikerna, där han i hög grad medverkat till de båda orkestrarnas klangliga och konstnärliga utveckling. För konsertbesökaren har orkesterrepertoarens konsertmästarsolon varit högtidsstunder då Bernt Lysell framfört dem med gnistrande intensitet och skönhet. I den svenska kammarmusiken har han haft en betydelsefull roll i att vårda och utveckla repertoaren som primarie i Lysellkvartetten och arbetet i Uppsala kammarsolister. Han är sedan 1991 ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien.

Marie Selander tilldelas Medaljen för Tonkonstens främjande för sin banbrytande gärning som sångerska, tonsättare och skribent. Marie Selander har genom hela sin karriär stått för nydanande och musikaliskt gränsöverskridande. Hon har varit pionjär redan som sångerska i tidiga popbandet Nursery Rhymes på 1960 talet, i samarbeten med Skäggmanslaget, i legendariska produktionen ”Sånger om kvinnor”, i världsmusikgruppen Vargavinter på 1970- och 80-talet till fri improviserad musik i samarbeten med Tuomo Haapala och i egna soloalbum som t.ex. ”Voicings” (1994). Selander har fördjupat sig i den svenska folksången främst som sångerska men har också tidigt lyft fram folksångens speciella sångstil och utövare, och var också under 1970-talet producent på Sveriges Radios folkmusikavdelning. Som skribent har Marie Selander under det senaste decenniet varit en förgrundsgestalt i att lyfta fram kvinnliga musiker och musikskapare i sin bok ”Inte riktigt lika viktigt?” (2012). Selander har också under hela sin karriär också skrivit musik och uppmärksammats exempelvis för verket ”O Fåglastad – Ett andens badställe" om Fogelstadskvinnorna. Sist men inte minst är Marie Selander en förebild för generationer unga musiker som inspirerats och influerats av hennes gärning, en föregångare som visat på nya musikaliska möjligheter.

George (Jojje) Wadenius tilldelas medaljen för Tonkonstens främjande för sin rika musikgärning som gitarrist och kompositör. James Brown och Siw Malmqvist. Aretha Franklin och Kalles Klätterträd. Det är frestande att ta till kulturella markörer som dessa för att belysa bredden i gitarristen och kompositören Georg Wadenius konstnärskap. Han blev tidigt ”Jojje” med svenska folket. Redan före sin trettioårsdag hade han hunnit bilda den egna gruppen Made in Sweden, göra succé med musik för barn (Goda’ Goda’ 1969) och handplockas till den amerikanska supergruppen Blood, Sweat & Tears. Under åren som följde medverkade han regelbundet i TV-klassikern Saturday Night Live tillsammans med gräddan av New Yorks studiomusiker. Sedan återflytten till vår del av världen för tjugofem år sedan har Jojje Wadenius fortsatt att vara en eftertraktad samarbetspartner och en källa till inspiration och glädje för sina kolleger liksom för stora och små musiklyssnare. Hans beslut 1967 att avbryta medicinstudierna till förmån för musiken framstår idag som allt annat än överilat.

Lennart Åberg tilldelas medaljen för Tonkonstens främjande för sin konstnärligt synnerligen rika och breda musikgärning som jazzsaxofonist, kompositör och bandledare. Lennart Åberg föddes i Helsingborg och var en av centralgestalterna i den radiojazzgrupp som bildades 1967 och blev så småningom under 1980- och 90-talet dess ledare. Hans kraftfulla, harmoniskt raffinerade och samtidigt sensibla saxofonspel kunde under 1970- och 80-talet höras i en mängd uppmärksammade sammanhang, bl.a i grupperna Rena Rama och Oriental Wind. Han har även initierat samarbeten med musiker som Peter Erskine, Kenny Wheeler, Don Cherry, George Russel och Bob Brookmeyer. Lennart Åberg har varit en av de viktigaste och mest tongivande aktörerna i kampen för jazzmusikens de svenska jazzmusikernas villkor, och var under två perioder ordförande i FSJ (Föreningen Sveriges Jazzmusiker), samt även ledamot i Polarprisnämnden. Han har erhållit ett antal priser och stipendier, såsom Jan Johansson-stipendiet 1972, Kungl. Musikaliska Akademiens Jazzpris 2007, Lars Gullin-priset 2008, samt Grammis 2000 för skivan ”Seven Pieces”. Han är sedan 1995 ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien

Medaljen (för damer) och det vackra diplomet som följer med.

Kungl. Musikaliska akademien, Blasieholmstorg 8, SE-111 48 Stockholm, Sweden, adm@musikaliskaakademien.se, tel +46 8 407 18 00