Pristagare 2022. Foto: Felicia Margineanu

Preses högtidstal 2022

Det är med stor glädje som jag hälsar er alla varmt välkomna till Kungl. Musikaliska Akademiens 251:a högtidssammankomst, vilken jag härmed förklarar för öppnad.

Med varje tid följer ord och uttryck som speglar människans företeelser och beteenden. Just nu dominerar ordet utmaning – i media, inom politiken och i det vardagliga talet. Nästan var vi än rör oss, ser och hör vi om utmaningar i vår omvärld med pågående krig i vårt närområde, klimatförändringar, ekonomiska utmaningar i inflationens spår och postpandemiska effekter, inte minst för kulturlivet.

Utmaningarna framställs som – och är – ofta svårlösta, ibland ligger det omöjliga farligt nära, men jag vill för en stund stanna till inför den andra sidan av ordets innebörd, den som signalerar drivkraft, mod och motivation. Den utmaning som genom rätt stimulans och uppmuntran är ett av de kraftfullaste verktyg för förändring som vi människor har tillgång till – enskilt, men framför allt tillsammans.

Låt mig ge ett exempel:

Jag ska öva, öva och öva….

Många av oss minns den cellospelande 10-åringens från Västerås ord, han som tillsammans med ytterligare 9 unga cellister från hela landet fick möta årets mottagare av Birgit Nilsson Prize, cellisten Yo-Yo Ma, en oktoberdag i Stockholm. Ett möte med största möjliga inspiration för alla som närvarade i rummet.

Att möta en förebild och bli sedd som människa gör något med oss. Det är då motivationen får fäste och man för en stund får ana att drömmar kan bli verklighet. Inte utan egen insats, men med en förvissning om att investeringen lönar sig. Den motivation som kan få en ung cellist att vilja investera de där tiotusen timmarna som krävs för att bli en riktigt framstående musiker. Och denna motivation behöver komma i tidiga år. Det är de första 10-15 åren av våra liv som är de allra viktigaste, det är då vi bygger vår hjärnarkitektur, där vetenskapen påvisar musikens stora och positiva effekt på barns och barnhjärnans utveckling. Inte bara för den som tidigt sätter musikeryrket som sitt mål, utan för alla barns utveckling.

Det är därmed vårt ansvar att förse barn och unga med utrymme att spela och sjunga, men vi behöver också skapa mötesplatser med musiker och med musik för alla åldrar. Det handlar om att se - att bli sedd.

Jag fångade ur en intervju i höstas med tidigare nämnde Yo-Yo Ma upp ett citat av jazzprofilen Nina Simone, där hon säger att ”Musiker och konstnärer ska vara vittnen och reportrar i sin egen tidsålder.”

Som företrädare för musiklivet av idag blir det följaktligen viktigt att se och föra budskap vidare, där musiken i sig är en oöverträfflig kommunikationsväg, som tillsammans med andra konstformer kan ge oss den känslomässiga förståelsen av en utmaning och därmed visa vägen till nya perspektiv.

Forskaren Julia Romanowska beskriver hur konstnärliga upplevelser har den paradoxala förmågan att både engagera och distansera, något som ger både möjlighet till reflektion, men också en vidareförståelse som kan leda till förändring och där tror jag att vi är något viktigt på spåret. Det är då som utmaningen omvandlas till mod och drivkraft.

Men hur omsätter då vår akademi ett musikaliskt ledarskap?

Vi gör det genom att lyssna och iaktta. Påtala missförhållanden när så krävs, men framför allt genom att peka på möjligheter.

Just nu gör vi det genom att envist och ihärdigt driva dialogen med både politik och myndigheter vidare för att stärka hela den viktiga musikaliska utbildningskedjan och dess känsliga infrastruktur.

Under namnet Musiklyftet blir vi tillsammans med Kungl. Musikhögskolan och Svensk Scenkonst talespersoner, reportrar, för en utmanande verklighet men där vi, genom alla de initiativ som pågår från norr till söder, ser goda möjligheter och lösningar för musiklivets fortsatta framtid.

För det finns en fantastisk kraft i den stora nationella rösträttssatsningen med kompetenshöjande insatser för att stärka sångens och musikens plats i förskola och skola.

Det är inspirerande att möta kommunpolitiker som långt över partigränserna går samman för att återfå det lokala mandatet och hitta sina lösningar så att barn i glesbygd ska kunna få sin instrumentalundervisning under skoldagen och det är viktigt när musiklivet får ett kvitto på att faktabaserad information lönar sig, som när ett regleringsbrev från kulturdepartementet ger utrymme för insatser som stärker återväxten av blåsmusiker.

Slutligen är det avgörande när även andra kunskapsområden, som utbildningar för landets försvar, inom vård och hälsa eller ekonomi betonar vikten av estetiska värden med omfattande evidens som grund – det om något borde vara en hävstång även för den största skeptikern, att återinföra de estetiska ämnena på gymnasiet.

Vi rapporterar och uppmanar fler att lyssna!

Konsten och musiken bygger människors själ och identitet. Den ger oss möjligheten att dela upplevelser, den ger oss kraften att förändra. Vi bygger här och nu framtidens musikliv och därför är jag glad över att strax få hälsa en av Lilla Akademiens körer välkomna in på scen med nyskriven musik av våra ledamöter Georg Riedel och Karin Rehnqvist. Musik för barn i vår tid - musik för framtidstro.

Susanne Rydén,
Preses