Förord till första upplagan 1971


I Kungl. Musikaliska akademiens stadgar, fastställda av Gustaf III den 8 september 1771, bestämmes att ”Academien kommer at bestå, dels af Ledamöter, hwartil ej andre kunna intagas, än sådane, som äro kände för grundelig insigt och färdighet uti Composition, eller ock den Skaldekonst, som til Musique är lämpelig; dels af andra Musique-kännare, som eljest wunnit skicklighet och öfning uti Sång och på Musicaliska Instrumenter, hwilka alla af Academien wäljas, och utgöra sjelfwa Academiska Samhället, samt uti de vid Academien förekommande ärenden, äga hwar sin röst.”

Till en början ”kallade” stiftarna den första uppsättningen ledamöter, men redan efter något år försiggick i regel invalet så, att kandidaterna ”proponerades” och antecknades i protokollet och att efter två månaders förlopp - ofta längre tid - röstning företogs, varvid de kandidater, som erhållit tillräckligt antal röster, minst 314, sålunda ”invoterades” i akademien. Av de kandidater, som fallit igenom, kunde vid två därpå följande val ske ny omröstning. En viss återhållsamhet ifråga om inval kan noteras efter 1774, då 68 nya ledamoter invalts. 1775 förekom inga inval, 1776 fem, 1777 och 1778 vardera året endast ett. 1779 inget, 1780 endast ett, Joseph Martin Kraus.

Det utsäges i stadgarna ingenting om hur och till vilket antal ledamöter skulle väljas och om kvinnliga och utländska ledamöter skulle kunna utses. Eftersom Elisabeth Olin, en av Stockholms mest kända musikpersonligheter, därtill från 1773 primadonna vid Operan, inte från början blev ledamot – däremot redan 1771 hennes obetydlige make, assessor Gabriel Olin – tycks man inte ha räknat med något kvinnligt inslag i akademien. Emellertid blev hon som första kvinna invald 1782, f ö samtidigt med sin manlige protagonist Carl Stenborg. Inte förrän sex år senare, 1788, invaldes nya kvinnliga ledamöter, men då inte mindre än tre stycken, Caroline Müller, Lovisa Sofia Augusti och Francisca Stading, alla framstående operasångerskor. Sedan dröjde det till 1794 innan någon kvinna invaldes, ”musikälskarinnan” (amatörsångerskan) Anna Leonora König.

Däremot invaldes redan 1772 som förste utlänning den sachsiske kammarherren, tonsättaren m m greve Georg von Callenberg, närmast följd (den 1012 1776) av dansken Thomas Christian Walt(h)er, kanske som en uppmärksamhet mot honom efter premiären den 5/2 1776 på hans för den gustavianska Operan komponerade ”operabalett” Adonis. Samma år invaldes den tyske violoncellisten Johann Baumgartner, året därpå Johann Gottlieb Naumann, Amphions, Coras och Gustav Vasas tonsättare. Efter honom följde en rad ”gästspelande” instrumentalister och först 1798 fick akademien med tonsättarna Joseph Haydn samt Albrechtsberger, Gretry och d’Alayrac, de två förstnämnda på F.S. Silverstolpes initiativ, verkliga musikaliska celebriteter som ledamöter, spontant valda med acklamation. Då hade dock redan förekommit att utlänningar – särskilt av andra rangen – anhållit om ledamotskap och, om de inte var kända av Akademien – som i fallet Friedrich Hartmann Gra(a)f 1779 – fått ”legitimera sig” genom att insända kompositioner.

I akademiens protokoll av den 19 maj 1772 erfar vi att hertigarna Carl och Fredrik Adolf för första gången besökte akademien och därvid som Förste ledamöter ”invigde” den ännu bevarade matrikeln genom att skriva sina namn, i tur och ordning följda av övriga 21 närvarande ledamöter. I denna, akademiens äldsta ledamotsförteckning, på pärmen försedd med blindtrycket MATRICKEL:, har ledamöterna till en början i regel själva präntat sina namn, men fr o m 1790-talet, och i några fall även tidigare, känner man igen sekreterarna Mullers och Frigels handstil. Det sist införda namnet är Joachim Eggert, invald 1807. I denna matrikel har endast sidorna 21 – 36 tagits i anspråk för namnteckningar, på sidorna 1 – 20 har vackert präntats akademiens den 8 sept. 1771 ”allernådigt stadfästade Grund Reglor”.

Kongl. Svenska Musikaliska Akademiens ”NYA MATRIKEL” togs i bruk 1814 med redan tidigare invalda, då ännu levande ledamöter ordnade i följande avdelningar:

Förste ledamöter (d v s kungl. personer) sid. 1 – 11
Inrikes ledamöter: Heders Classen sid. 11 1/2 – 18, 101 – 102
Första Classen sid. 19 – 34, 105
Andra Classen sid. 35 – 57
Associerade: i Stockholm sid. 59 – 64, 107 – 111 i Landsorten sid. 65 – 68
Agrées sid. 73
Utrikesledamöter sid. 75 – 97
Utrikes associerade sid. 99

Den sist i denna matrikel införda ledamoten är Vilhelmina Neruda, som invaldes den 20 december 1861.

Kongl. Svenska Musikaliska Akademiens Matrikel III omfattar åren 1864-1917 och har underavdelningarna:

Beskyddare sid. 1
Förste ledamöter sid. 9 – 17
Svenske och Norske ledamöter sid. 19 – 48
Inländske associerade sid. 87 – 98
Utrikes ledamöter sid. 129 – 149

Namnen är av allt att döma inskrivna av akademiens sekreterare med ett undantag, den tyske konsertsångaren Ludwig Wüllner (sid. 144).

På 1850-talet framfördes formulär, som samtidigt med ett diplom tillställdes samtliga nyinvalda ledamöter och associéer med begäran att vederbörande skulle ifylla biografiska uppgifter etc. Den förste svenske ledamot, som till akademien insänt ett dylikt LMA-formulär, var Joseph Czapek, invald 1857, den senaste Knut Lennart Reimers, invald den 25/1971, vars ifyllda formulär fått nr 156. Av de 156 inkomna uppgifterna saknas dock nr 95 – 100 och 107 – 109.

93 utländska ledamöter har hittills insänt ifyllda ledamotsformulär, nr 1 – 91 (2 har fått dubbelnummer), från Teresa Carreno, invald 1912, till Dietrich Fischer-Dieskau, invald 1970. 78 associeer har insänt uppgifter, från Carl Lund 1882 till Gunnar Thyrestam 1962.

I den äldsta ledamotsförteckningen, MATRICKEL:, är i regel invalsår och -datum införda. Undantag är Pehr Frigel, som invaldes 1778 utan angivet datum, men som protokollet för sammanträdet den 6 maj saknas, är det troligt att han invaldes denna dag.

Ang. inval år 1786 berättar § 2 av protokollet för sammanträdet den 24/10: ”Androg Kongl. Academiens praeses (greve Fredrik Horn) huru han med nöje förnummit, at, under den tid han nu varit vistande på landet, Kongl. Academien vid en sammankomst till ledamot kallat . . . Abbe Vogler; förklarande sig däruti igenkänna ledamöternas utskillning och nit, at vid inkallelser få sådane män, som igenom sina kunskaper och talanger böra vara hedrade och ansedde; men sade sig därjämte vara tvungen, at inför Kongl. Academien beklaga sig, huru, vid tillfället af Diplomets utfärande och underskrift, Hr Praeses af Hr Secreteraren, då han under sin frånvaro, blifvit så förbigången, at Hr Praeses icke en gång annorledes, än igenom rygtet om Abbe Voglers kallelse blifvit underrättad, med tilläggning at Herr Praeses åstundade at dess anmärkning så väl öfver detta Secreterarens mindre afseende för Herr Generalen, som Acad:s n. v. praeses, som öfver dess uragt låtande vid flera andre tillfällen, måtte uti Protocollet inflyta”.

När under 1786 Abbe Vogler (och troligen samtidigt med honom de svenska ledamöterna Claes Grill och Carl Envallsson) invalts, är omöjligt att säga, eftersom endast protokoll från ett allmänt sammanträde, den 24/10, föreligger och där ingen paragraf om inval finnes. Liknande fall förekommer 1787, 1788 och 1794. Sistnämnda år torde dock inval ha skett vid sammanträdet den 23/4, vars protokoll icke är fullständigt. I fråga om inval följande år, 1795, har de förmodligen ägt rum den 24/10, för vilket sammanträde protokoll saknas, då meddelanden om inval icke förekommer i bevarade protokoll. Av biografiska uppgifter i denna akademiens första matrikel förekommer endast dödsår (inte sällan felaktigt) och någon gång även dödsdag, ibland även uppgiften så och så många år gammal, någon gång preciserat, som t ex ang. friherre Carl Pfeiff 91 år 6 månader och 2 dagar”. Födelsedata finns antecknade i synnerligen begränsad omfattning.

Anmärkningsvärt är det faktum att dåvarande löjtnanten vid livgardet, sedermera översten Johan Adolph König invaldes både den 18/4 1788 – och var närvarande vid sammanträdet den 13/4 1791 – och den 23/1 1793.

Ett mysterium utgör den 5/7 1800 av preses (Carl Stenborg) proponerade och den 15/11 samma år med 14 ja-röster mot en nej-röst invalde holländske ministerns sekreterare Soldan. Han finns inte med i statskalenderns förteckning över akademiledamöter och i matrikeln finns endast dödsåret 1810 angivet med? Varken holländska ambassaden i Stockholm eller utrikesdepartementet i Haag kan lämna några andra upplysningar om honom än att minister-residenten Buys vid sin förflyttning till S:t Petersburg 1801 ämnade medtaga sin privatsekreterare och att denne utnämndes till kapten den 25/4 1801.

I Robert Sommers ”Familienforschung und Vererbungslehre”, Lpz. 1907, meddelas emellertid en stamtavla över den nordtyska släkten Soldan samt några data om Christian Christoph S. (1745-1809), som slog sig ned i den holländska staden Harlingen, där han 1766 gifte sig och fick fem barn, bland dem sonen Welmoed 1779. Förmodligen är den till ledamot av Musikaliska akademien i Stockholm valde Soldan identisk med denne Welmoed Soldan.

En annan ”problematisk” ledamot är De Chaux, som med förnamnen Jean Baptiste invaldes 1795, återfinnes i hovkalendern 1792-96 som bibliotekarie hos hertig Carl och 1797-1809 som Gustaf IV Adolfs lektör. Enligt Dictionnaire de biographie Francaise, 1965, och Galerie Bourguignonne av Ch. Mureau och Joseph Garnier, utg. i Dijon omkr. 1850, var Bernard-Gaspard Dechaux född i Dijon 1756 och död där 1849 – födelseattest som erhållits från Direction des Archives de France uppger Dechaux’ förnamn till Jean-Marie Bernard och födelsedatum till 21/8 1755 – tf generalprokurator i parlamentet i Bourgogne 1783, emigrerade 1789 till Sverige, där han blev Gustaf III:s lektör och bibliotekarie och Gustav IV Adolfs informator, ”et fut nommé à son retour en France, après l’assasinat de Gustave III (1809!) conseiller à la cour royale de Dijon”. Det sistnämnda verket uppger även att han på sin ålderdom erhöll Vasa-orden, vilket vid kontroll visat sig vara med sanningen överensstämmande (29/6 1841). Frågan är varför han med dopnamnen Jean-Marie-Bernard i Sverige kallade sig Jean Baptiste, i Frankrike Bernard Gaspard. Detta förhållande och den höga åldern – 93 år – kom mig att misstänka att det rör sig om två personer, bröder eller far och son, men de magra data som står till buds ger inget stöd för denna teori. Namnbytet kanske var en försiktighetsåtgärd, nödvändig under revolutionsåren.

Den första fullständiga förteckningen över akademiens ledamöter, äldre och samtida, finns i Kongl. Musikaliska Akademien 1771-1871, Historiska anteckningar av J. P. Cronhamn, Sthlm 1871. Vid sidan av efternamn, invalda fruars efternamn som ogifta, förnamn – i regel förkortade, t ex Jac. Edw. – samt invalsår och – i förekommande fall – dödsår, även titlar. Associéer, som senare invalts som ledamöter, angivas endast som sådana, agréer, senare valda till associéer, endast som associéer. Norska ledamöter upptagas som inhemska. Utförligare biografiska uppgifter finns endast om akademiens ”embetsmän”, dock icke för presides.

I den av Olallo Morales och Tobias Norlind utgivna minnesskriften Kungl. Musikaliska Akademien 1771-1921 finns som bilaga 6 en förteckning över akademiens Förste ledamöter, Svenska ledamöter, Utländska ledamöter, Associerade och Agréer. De associerade som senare invalts som ledamöter redovisas endast som sådana medan de till associéer ”befordrade” agréerna förtecknas både som associéer och agréer.

I de båda tioårsöversikter, Kungl. Musikaliska Akademien 1921-1931 och 1931-1941, som Olallo Morales på akademiens uppdrag publicerade 1932 resp. 1942, medtages endast under resp. period invalda och avlidna ledamöter och associéer, i de därefter utgivna årsskrifterna endast ”aktuella ledamöter och associéer efter den ordning de invalts i akademien, medan bortgångna i regel hedras med minnesrunor.

I sin ”dictamen ad protocollum” den 29/12 1796 säger Pehr Frigel bl a: ”Academien äger nu redan ett antal lefwande Ledamöter af mer än 100de, En sådan mängd är icke den förmånligaste för en Academie. Academien borde för sig fixera ett wisst antal Ledamöter som icke finge öfwerskridas, och kunde blifwa något mindre, enär de nu warande småningom afgå. Härunder borde likväl inte begripas ankommande utrikes ifrån stora Virtuoser eller Compositeurer, ej heller inrikes antingen om den Musikaliska Poesien särdeles förtjente eller i Tonläran kunnige män, hwilka alltid utgjort en särskild Class, hwaraf antalet aldrig kunde blifwa för stort.”

Johan Wikmanson tog enl. protokoll av den 7/2 1798 upp frågan om den av Frigel föreslagna revisionen av stadgarna och en kommitté tillsattes med de närvarande ledamöterna Axel Gabriel Silfverstolpe, Johan Anders Wennberg och förslagsställaren (som avled 1800) samt de frånvarande Adlerbeth, Edelcrantz, Skjöldebrand, Stenborg och Samuel Wennberg.

Den 25/11 1801 anmälde sekreteraren (Frigel) till protokollet ”att för mellankommande hinder detta Beslut icke kommit till verkställighet” men att han ur handlingarna samlat erforderliga uppgifter. Kommittén förstärktes med ytterligare fyra ledamöter.

Den 10/3 1802 meddelade sekreteraren att ”deputerade funnit en inskränkning uti antalet af Akademiens Ledamöter blifva nödig, för dess framtida bestånd och anseende, hvilken inskränkning Deputerade anse kunna ske i så måtto, att med antagande av nya Ledamöter skulle anstå, till dess genom de nu varandes afgång antalet blefve förminskat till den numer, som denna författning, hvilken Deputerade hoppas att Akademien ej lärer ogilla då förslaget därtill med sina skäl till Akademien inkommer.”

Som en följd härav bestämde akademien att någon anmälan och votering om nya ledamöter icke skulle anställas, förrän deputerades betänkande avgivits. Angående redan anmälda ”fann Kongl. Akademien sig med voteringen om deras antagande icke kunna annorledes förfara, än enligt Akademiens nu varande Författning”.

Deputerades den 24/3 1802 daterade betänkande upplästes enl. prot. vid sammanträde den 5/5 och avgick i skrivelse till K. Maj:t den 2/6 1802. Det låg till grund för Akademiens nya stadgar, daterade den 9/3 1814, där antalet ledamöter fastställdes till 66 svenska, 20 utländska ledamöter, därtill ett obestämt antal Förste ledamöter (kungliga och furstliga personer), 30 associéer samt ett likaledes obestämt antal agréer enl. följande uppställning:

Förste ledamöter obestämt antal
Hedersklassen 8
Fruntimmersklassen 8
Första klassen (musikaliska teoretiker, tonsättare, skalder etc.) 30
Andra klassen (musikkännare och -älskare) 20
Utrikes ledamöter 20
Associerade i Stockholm 20
Associerade i landsorten 10
Agreer obestämt antal

Val av ledamöter skulle enligt 1802 års förslag och 1814 års stadgar ske efter rätt invecklade former. Dock fanns en genväg för hedersledamöter, vilka då de föreslagits kunde väljas omedelbart. I praktiken valdes även ofta genom ”acklamation”, särskilt då det gällde utländska ledamöter.

Endast åtta agréer valdes under åren 1820-1850. Av dessa blev sex senare associéer, en – Otto Daniel Winge – 1853 utländsk, 1860 svensk ledamot. Inget anges om utländska associéer, som f ö invaldes till ett mycket ringa antal, sex st. under åren 1845-1928.

I stadgarna, fastställda den 18/11 1856, vidtogs den ändringen att antalet inrikes (svenska och norska) ledamöter fastställdes till 100, 40 av första klassen, sammansatt av ”musikaliske theoretici, litteratörer, kompositörer och synnerligen utmärkte exekutörer, lyriska skalder, eller uti musikaliska instrumenters förfärdigande utmärkt kunnige män”, 40 av andra klassen, ”förtjente musik-amatörer och exekutörer”, ”hvarjemte Akademien eger inkalla högst 20 andra personer, emot hvilka Akademien will ådagalägga sin aktning eller betyga sin erkänsla för henne wisade synnerligen wigtiga tjenster; egande alla dessa medlemmar, inom Akademien, lika anseende och rättigheter samt lika förbindelse att henne tjena och biträda”.

”Dessutom kan Akademien till hedersledamöter, likwäl utan omröstningsrättighet wid Akademiens sammankomster, inkalla 10 fruntimmer af utmärkt musikalisk konstfärdighet eller förtjenst i lyrisk skaldekonst.”

Kapitel 1 § 4 medger även ”ett obestämt antal utländska ledamöter. Dertill kunna inga andra komma ifråga, än kompositörer af erkändt snille och kunskaper, sådane musikaliske litteratörer och theoretici, som utgifwit något utmärkt och gagneligt arbete, samt uti sång eller på instrument frejdade konstnärer.” Samt, enligt § 5:

”För att ega ytterligare tillfälle till hedersbewisningar kan Akademien under namn af Associerade invälja 50, inom riket boende goda exekutörer och för musikaliska kunskaper kända män eller fruntimmer, äfwensom uti musikaliska instrumenters tillwerkande erfarna personer, hwilka, utan rösträttighet, ega att, på för dem utsedd plats, bewista Akademiens allmänna sammankomster, med åliggande att Akademien biträda, när hon det äskar.”

Stadgarna av den 12/11 1880 stipulerar ett något lägre antal ledamöter, etthundra svenskar och norrmän, därav 80 män och 20 fruntimmer. De förra stadgarnas obestämda antal utlänningar fastslås nu till 50.antalet ”inom riket boende” associéer har krympts till 40.

I de närmast följande stadgarna, fastställda den 19/5 1911, minskades antalet svenska ledamöter till 80, 60 män och 20 kvinnor, antalet utlänningar kvarstod of oförändrat, likaså antalet associéer, men däri inbegrips nu både ”svenska och utländska män och kvinnor, hvilka akademien vill betyga sitt erkännande”.

Enligt § 3 i stadgarna av den 29/6 1964 består Akademien av högst åttio svenska (arbetande) ledamöter utöver dem som fyllt 70 år, högst 50 utländska personer, vilka ådagalagt framstående förtjänster om tonkonsten samt – som associéer – högst 40 svenska eller utländska personer, vilka akademien vill betyga sitt erkännande.

Enligt de av akademien den 22 april 1971 antagna men vid denna redogörelses avfattande ännu icke av K. Maj:t fastställda nya stadgar skall antalet svenska ledamöter, utöver dem som fyllt 70 år, utgöra 100 och att de den 1 juli 1971 befintliga associéerna blir ledamöter, medan antalet utländska ledamöter lämnats oförändrat vid 50.

Det är att beklaga att så begränsad tid stått tillbuds för att till Akademiens 200-årsjubileum i september 1971 kunna utgiva denna första ”mera omfattande” ledamotsföreckning. Biografierna över akademiens ledamöter har med avsikt gjorts knapphändiga och någon fullständighet i fråga om personuppgifter om välkända svenska ledamöter, vilka återfinnas i musiklexika, svenska och utländska, övrig facklitteratur samt uppslagsböcker av typen Vem är det etc., har icke eftersträvats. I de fall däremot, där komplikationerna att komma åt biografiska uppgifter är stora, har försök gjorts att ur arkivarlier och äldre, svåråtkomlig litteratur redovisa så många fakta som möjligt. Släktförbindelser mellan ledamöter av akademien har medtagits i viss utsträckning. I fråga om ikonografiska uppgifter avses givetvis ingen fullständighet. I första hand anges porträtt i Akademiens samlingar eller upptagna i Svenskt porträttarkiv, i fråga om utlänningar endast de som varit verksamma i Sverige. För de senaste decennierna föreligger endast fragmentariska uppgifter, varför materialet där är ytterst knapphändigt och ofullständigt.

Inför arbetets avslutning vill jag framföra mitt förbindliga tack till Musikaliska akademiens preses, sekreterare och övriga tjänstemän, bibliotekets och Musikhistoriska museets chefer och personal, i första hand bibliotekarierna Cari Johansson, Sam-Ragnar Hultén och Henrik Jörgensen, vidare Bengt Ahnfeldt samt assistenterna Ingalill Hagberg och Anna-Lena Holm, samt musikdirektör An-Margret Waldegren, men även till fil. lic Ejnar Haglund, Uppsala, och tjänstemännen vid Riksarkivet, Svenskt biografiskt lexikon, Stockholms stadsarkiv och landsarkiven landet runt för den generösa hjälp de lämnat. Utan deras medverkan, råd och osparda nit att spåra upp och skaffa fram ”dolda” fakta, hade uppgiften varit omöjlig att genomföra. Jag vill också gärna till styrelsen för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse och Föreningen Drottningholmsteaterns Vänner framföra min stora tacksamhet för de stora ekonomiska bidragen till arbetets genomförande.

Stockholm i maj 1971

Gustaf Hilleström

Kungl. Musikaliska Akademien, Blasieholmstorg 8, SE-111 48 Stockholm, Sweden, adm@musikaliskaakademien.se, tel +46 8 407 18 00